Sandra Nordmark

Fyfaan har man då inte haft i hjärtat förr så fick man då det idag. Estu fick för sig att smita idag.
Jag Lina och Syrran har varit å gått med hundarna i halljärv över en timme har vi då varit ute med dom och hundarna har springit som tok och lekt.
När vi kom på gården hos Mamma och Pappa så släppte jag ut hundarna som jag brukar göra.
När jag skulle gå in med dom så fick Estu för sig att fara å springa på våran gata och det är väl OK eftersom att de inte kör nästan några bilar alls där.
Men när jag skulle ta fast honom så for han ner på STORAVÄGEN.
Fyfan fick panik hoppa in i bilen och skull köra efter honom men såg inte var han sprang.
Så jag körde mot nybyn där var han inte, så ringde pappa och sa att någon hade sett honom springandes mot Bränna.
Jaha vände om och blåste på mot Bränna. Ingen hund där inte.
Fick ett samtal från hon som äger stallet, att hon hade sett honom på vägen mot vännes! ?
(hur han då lyckats springa mot vännes utan att jag sett honom eller mött honom)
Hon hade sett att det stod en blå bil och lockade på honom men han tycker inte om okända folk så han gick väl inte till bilen.. 
Så jag i en bil, Syrran och Linda i en bil och pappa i den tredje bilen var nu ute och leta efter honom. Ingen Estu så långt ögat såg. Fråga alla gick eftervägen om dom sett honom men ingen hade gjort det.
Då fick jag panik.
Hade någon tagit min Estu? Ringde polisen å fråga om någon hört av sig. Men inte det.
Körde till bränna igen för att se om någon var hos polisen med honom, Men inte det heller!..
Å på väg in mot bränna såg jag att något hänt i rondellen en bil stod stilla och folk gick omkring där vid bilen.
Körde fort som satan dit å fråga vad som hänt, och om dom hade sett en hund springandes. Å som tur var så var det ingen som gjort det. För min första tanke var att hon hade blivit överkörd.
Jaja som tur var så var det ju då inte så iaf.
Börja fara hemmåt för att fråga Mamma om han kommit hem, så ringde min telefon hon som äger stallet ringde igen å sa att han stod på vägen att hon stannat så ingen skulle köra på honom.
Jag var då bara 100 m därifrån så körde som en oljad blixt iväg och där stod han,
Min LILLA KILLE med svansen mellan benen och var jätte rädd, Kröp ihop i dikeskanten då jag stanna.
Öppna dörren och blev mött av en skrämd men glad kille.
Fyfaan det var nog den hemskaste timmen i hela mitt liv. Visste inte om man skulle hitta honom död eller levandes.
Som tur var var han levandes, Vet inte om han fått sig en smäll när han var så rädd för bilen, pch han är lite stel i baken å, men han är annars bra. 

Så det var min historia om Estu som var på rymmen.

Nu sitter jag i Kalix och väntar på att Samuel ska komma hem, vart lite ändrade planer!